Att skriva är en stor passion för mig. Det känns så skönt att få sätta ord på det man känner. Och det har alltid varit kul när jag lyckats skriva något som berör andra, när jag lyckats skriva texter som ni tyckt om. Jag har fått så många fina kommentarer, så fina att jag ibland undrat om det verkligen är mina texter ni har läst.

Mitt stödmedlemskap bör ta slut vilken dag som helst nu, för om mitt minne stämmer, så var det förra sommaren jag skrev upp mig för 12 månader.

När det tar slut, då tar även mina ord slut. Detta är inte för att jag är snål, haha.. Nej, det beror på att jag känner att jag inte kan skriva längre. Snarare, jag orkar inte känna mig själv just nu.

För när jag skriver så öppnar jag mitt hjärta, jag lär känna mig själv bättre och jag förstår vad jag verkligen vill och känner. Det är väl egentligen positivt kan man tycka, men de känns som att jag trampar i kvicksand.

Obotlig, hopplös romantiker som jag är, ( tyvärr kanske jag ska säga, jag vet inte faktiskt) så skriver jag om min kärlek. Jag har alltid sagt att kärleken är meningen med livet (min personliga åsikt) och därför är den det absolut bästa som finns. När jag sedan är hopplöst förälskad i en flicka som en gång höll min hand, så blir det så att mina ord handlar om henne. Nu har hon träffat någon annan, hur det känns tänker jag inte gå in på, men pga. det så känner jag att det är fel av mig att skriva om min kärlek för henne. För ingen vill väl att någon annan ska skriva kärlekspoesi om den man är tillsammans med.

Haha... Nu har jag skrivit en hel del här. Kanske för mycket, så jag ska avrunda det med att säga att jag kommer vara kvar här, läsa era texter, svara på kommentarer och kommentera. En dag kommer jag förmodligen börja skriva själv igen, men när det blir vet jag inte. Kan vara om en månad, två månader, ett år. Mer eller mindre, tiden får avgöra. Det kan även vara så att enstaka text publiceras innan stödmedlemskapet går ut (som kan hända precis vilken dag som helst nu).

Det sista jag gör är att göra en ny "bok". Det blir en sorts uppföljare till min första "bok" här på poeter.se, som heter "Änglarnas Prinsessa". Den nya boken får namnet efter en av mina dikter som många har tyckt om, "Älska Aldrig Mig".

Nu tar kärlekspoeten en paus på obestämd tid.

Vi hörs!

Tack för mig.

Peace Out.