lika chockad
som det nyfödda spädbarnets
allra första möte med en kaotisk värld

(ååhnej.. inte Ni igen!)

lika lycklig
som den lilla när hon lyckas
ta sina första steg utan att hålla i sig

(och sen står man där med en utsliten DVD-lucka...)

lika trotsig
som två, tre, fyra, fem och sexåringen
när man inte får som man vill nu Nu NU!

(älskling - bara godis på L Ö R D A G A R...)

lika irriterad
som när man måste dela med sig
av allt i sin lilla värld till osnutna syskon

(men - varför skaffade ni henne - egentligen?)

lika vilsen
som under skoltiden
när allt handlar om att passa in 
trots att man är en fyrkant i en cirkelformad tillvaro

(Coop Forumjeans slår inte högt i designvärlden)

lika förvirrad
som tonåringen med kroppen full
av den nya magiska längtans hormoner

(han tittade åt mitt håll - jag tror jag döööööööööör!)

lika galet förälskad
som när den allra första kärleken
tar över ens hela existens

(han kysste mig igår - jag tror jag dööööööööööör!)

lika upphetsad
som när det där härliga pirret
övergår i någonting mycket spännande

(tralala... det DÄR vill jag göra igen!)

lika avgrundsdjupt förtvivlad
som när den första kärleken
pulvriseras och blir till dystert damm

(han gjorde slut igår - nu döööööööööör jag!)

lika äventyrslysten
som när tågluffaren
med felpackad ryggsäck 
och skavsåriga fötter upptäcker den stora världen

(men vaddå - Danmark är ju utomlands..)

lika intuitiv
som när man inser
att mannen som sitter bredvid
en dag kommer att bli far till ens barn

(fast svärmor hade man ju inte räknat med förstås)

lika tacksam
som när en nybliven mor
håller sitt friska spädbarn i sin famn

(men älskling, hon kan ju för faan inte heta Alfhild!)

lika orolig
som när en något äldre mor
ser sitt friska något äldre barn utforska världen

(vänta lite Alfhild, gå inte för långt bort nu va!)

lika sörjande
som när en älskad förälder 
väldigt hastigt går bort

(men - vi hann ju inte ens ta farväl..)

lika patetisk
som när en cementerad
och förtvinad tvåsamhet
till slut upphör och glåporden haglar

(och Du har aldrig någonsin förstått Mig, jävla idiot!)

lika förkrossad
som när man inser
att ens handlingar givit barnen
ofrånkomliga sår i själ och hjärta

(mamma, kan inte du och pappa bli tillsammans igen?)

lika tragisk
som när den bortvalda tvåsamheten
blir till en sorgsen ekande ensamhet

(med pyramiden i Giza majestätiskt manifesterad i diskhon)

lika upprymd
som när det går upp för en
att man fortfarande är gångbar på marknaden

(mm... han flörtar visst med mig... hihi)

lika kåt
som när man bjuder hem någon pudding
och bara väntar på att bli kysst

(frigjord kvinna, hah - kan vi inte knulla nu?)

lika nedstämd
som när man tänker
att det kanske inte finns någon därute
som verkligen vill älska och förstå Mig?

(jaha, man får väl bli någon gammal sur nucka då!)

lika insiktsfull
som när man till slut inser
att ingen annan bär ansvar för ens lycka
och inre tillfredsställelse

(guru eller ej - sök inom dig och finn din egen frid)

                                     *

lika vis
som en mormorsmor
med bullbaksmjöliga fingrar och fjunig mustasch

(än är det långt dit, men ändå - hon finns I mig...)