Det går inte att föreställa sig det framför sig
Hur man känner det i magen
Hur man bara ler ett brett flin utan att kunna sluta
Hur man går runt med glada tankar hela tiden

Men hur underbart är det då inte
När man skrattar tills man inte får luft
När man skrattar tills man börjar gråta
När man skratar tills man ramlar ner på golvet

Men sedan är det över
Det går ganska fort
Det märks knappt
Det finns alltid något nedstämmande

Magen känns kall
Men ändå kan man fortfarande minnas känslan
Man kan fortfarande minnas det underbara skrattet
Man kan fortfarande minnas det breda leendet

Det lämnar aldrig hjärtat
Och i de mörkaste stunder kan man se det framför sig
Som om att det alltid har funnits där
Och man vet
Att det kommer det alltid att göra