Det börjar nu sakta att försvinna
längtan drar mig långsamt in i dimman
Jag står vid min orörda spegel
när ljuset från gatan
visar en grymhetsbild
det är som att samtiden
går hand i hand med framtiden

Kom och känn igen
min obäddade själ
leker med ekandet från trapphuset
när min lilla osäkerhet
blir kallad kontroll
är min tysta ensamma tid
som gick förlorad
nu tillbaks på noll

Det spelar ingen roll
utan andetag försvinner ruset
och ju längre in jag går
fångas jag av alla skuggor
med min lilla svaga kropp
kan jag ta massa skit
allt för att skaka bort dom
som gjorde att jag kom hit