Hörde en inre röst som tilltalade till mig
nu är du här hos mig efter 20 år
Hon är mig närvarande
mötet blir harmoniskt.
Jag slöt ögonen för ett ögonblick

Under mina ögonlock
såg jag hela min barndomstid
i en filmsekvens i repris.

Jag dolde mig bakom solglasögonen
tårarna rann nerför mina kinder.

På det viset öppnar konstnären ögonen
för något som både tycks totalt främmande
och oklart välbekant, som ur en hallucination
eller
som diffusa, hopflutna minnesbilder.

Hörde en röst ropa på mig
”mamma kom och bada med mig”

Ack! jag längtade tillbaka. Det går
ej att backa bandet, livet går vidare.
Så länge jag var på samma mark som
Hon så levde hon inom mig.







© Emilia Berg
2008-08-05