Foto: Eva Langrath KärnanVem är jag?Var finns min innersta kärna.
Som när man skalar en lök blad för blad. Söker jag mig in till kärnans mitt.
Så mycket skrot.
Det gör ont att se hur illa jag gjort mig själv.
Låtit mig trampas på. Vad var det värt?
Som en vindpinad buske blåste jag än åt det ena hållet eller åt det andra hållet.
Förlorade min stolhet och självaktning.
Levde bara för andra.
Vaktade något som inte fanns.
Skadade både andra och mig själv.
Slutade flyga på livets vind.
Varför?
Människans längtan att finna en tillhörighet.
Behovet av att vara älskad. Förde mig vilse.
Hjälp mig att inte falla igen.
Med din hjälp har jag funnit frid.
Jag är jag och får vara den jag är.
I själens mitt är det bara du och jag.
Du kärlekens Gud som vill mig väl.
Som upprättat mig och säger, Du är mitt barn
Jag älskar dig.
Du är fri att älska igen.
Hjälp mig att våga ta emot livet du ger mig.
Tro att jag är värd att älskas.
Att ge kärlek utan att trampas på. © Eva Langrath 2008
Fri vers
av
Eva Langrath
Läst 608 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2008-08-10 11:45
|
Nästa text
Föregående Eva Langrath
Senast publicerade
Växtkraft Besök i barndomsstad Vingslag Haiku Fönsterputs Mönster i snö Tanka Påsk Se alla |