Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag saknar dig som om hela jag var försvunnen, det kanske jag är också.

Jag vill tända ditt leende
och lysa upp mina grå septemberkvällar med det
för du ger mer värme än solen
och mer syre än regnet över mig
Så jag ler
och väntar
på att få leva

Jag kan höra
när slutet är nära
du viskar det i mina ögon
jag tror inte på ödet
men jag tror på dig
och säger du att vi inte är menade för varandra
så är det väl så
Fast du ljuger

Det är sista gången
jag lägger mina ögon på din silhuett
sista gången
jag låtsas att jag inte älskar din närhet
Ser ni mig?
Jag är gjord av sten.
Och ni kan aldrig få mig att visa känslor

Men i hemlighet
gråter jag ut på din axel
(Du vet det bara inte än)
Och jag hatar hatar hatar
att vara kär
eller vad det här nu är
För jag är så hopplöst dömd att misslyckas

Jag kan inte förstå
hur jag ska ta mig ur det här
för jag är hopplöst fäst till dig
som stjärnor på aprilhimlen
Men för ditt leende
lider jag lite till
för jag älskar
dina ögon
och din skugga
av glädje





Fri vers av Dear Prudence
Läst 246 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-08-18 22:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Dear Prudence