Jag tar inte på mig skulden för att löven faller.

Hur skulle jag kunnat veta då att det skulle

komma en morgondag kallad vardag och att

den skulle bära cancer i sitt sköte.

Jag minns när vi gifte oss första gången.

efter bara en vecka.

Några kompisar kastade höstlöv över oss, vi var

berusade på kärlek&vin.

Havsvinden i Visby rufsade våra hår &

vi kysstes.

Andra gången vi gifte oss var tre år senare.

Denna gången på "riktigt"

Då hade cancern redan gjort sitt inträde & gifterna

börjat stjäla ditt hår.

Jag har filmerna kvar från den tiden så att sönerna

aldrig ska glömma sin mamma.

NU under jorden

Du - delaktig i löven

.