Jag trodde, kanske i min enfald att detta skulle tända brasan på poeter.se med.
------------------------------------
2 vackra tuffa kvinnor sticker ut och säger saker. Saker som inte ens män får säga, eller? Saker som är de förtappades ord, i vår lycka med äktenskap och allt där inom ramen som… ja fast idag är de ju i serie, hur många känner vi inte som har serieravverkat ett antal, av det andra könet. Och vissa är dessutom alltid så övertygade, så förälskade.

Kommer de från annan ort så gäller det att ha en soffa, som inte gnisslar, eller att ta den själv. För de nyförälskade knullar alltid, varje kväll, de är liksom kaniner. Så gnisslet i soffan de är liksom självklart, allt gnisslar, och de är så pilska så de bryr sej inte. Ja hemma hos föräldrarna kanske, i alla fall hennes, vaddå, dottern har man ju tankar om som förälder, de knullar knappast mer än för att få barn… (man snackar inte om det)

OCH TÄNK om de är föräldrarna som är ”nykära”, ja eller den ena i alla fall, på besök i soffan och kanske deras barnbarn skulle höra… ”Mormor, varför gnisslar soffan så mycket när du ligger där”? Eller ”morfar har du ont i ryggen igen, de verkade låta så mycket inatt när jag vaknade”. OCH OM de kom in i rummet, där det kanske inte ens är en dörr, ställer sig och tittar och frågar ”Vad gör ni”? Vem skulle tycka det mest pinsamt, kanske de som inte var med, de vars barn tittade på ens förälder som parade sej på ålderns höst. ”Bara för nöjes skull” ”de hade dom väl kunnat vänta med tills dom var hemma”!!!

Minns väl när man var kär på riktigt och några av barnen satt nere och plötsligt skrek dom ”vi försöker titta på TV här nere”. Sängen kunde låta ibland, om den stod lite fel… ”OCH”? Svarade jag….

Eller när vi, med många barn hemma, smög iväg till skogsvägen med bilen en stund, man kunde ju för fasen spricka av lust man måste bara… och åter kommer en unge och frågar, en tonårstjej i de övre tonåren: ”Vart var ni iväg då” Vaddå vi, vi gjorde inget. ”Men bilen for och kom tillbaks” Nä vi bara, for lite för kul… typ…. Leendet avslöjade vårt förehavande och hon skrattade faktiskt och sa ”fy fan, fy fan va äckliga ni är”.

Vi kände oss inte de minsta äckliga, inte alls, tvärtom, man önskar att den känslan alltid levde kvar, inte bara i mindre perioder. Utan som en del i ens liv. Kanske är de därför som man talar om ha ”lite spännande prassel” eller nåt annat kul. Kanske är det därför som man träffas i olika varianter, för att ha sex på fler. Är det värre än att ha sex i ”seriellt haremssystem”? Jag vet inte, ställer frågan, jag undrar, tycker att det är intressant och undrar samtidigt, ”hur ser Cecilias och Jessicas lösning ut” på detta?
Ja i praktiken, hur lever de egentligen och hur har de levt?

Kan de finnas nån sanning i det de säger? Jag vet inte, men jobbiga svartsjuka partners som kan skapa en hel historia runt en enda felringning eller om man kommer hem ½ timme senare än vanligt, är rätt jobbigt. Riktigt förbaskat jobbigt, själv brukade jag alltid skylla på Lisa, hm vart svaret då. Inte så bra när jag lärde känna en Lisa, men de är en annan historia, även den oskyldig men försök övertyga en enveten svartsjuk kvinna om det…

Svartsjuka och osäkra partners kan knappast passa i detta system med små snedsteg ibland, men annars, har det rätt?

De har i alla fall rätt i en sak, spänningen behövs, efter ett tag, kan man inte upprätthålla den på ett eget sätt så blir de kanske jobbigt, själva kärleken avtar och vips, så är båda i förhållandet potentiella överträdare…. För man blir ett lätt offer för nån som kan spelet… ”Blixten slår lätt ner och det går fort” speciellt där det fattas spänning…

OCH med mer utlevnad kanske, förhållandet står sej bättre, kanske, och hur skönt vore det inte att kunna umgås med ”samma” människor som förr, som man gjort i många år kanske. De är trevliga, de passar oss, för när de skiljer sej så umgås man nästan alltid, men den ena av dom och en ”ny”. Jag saknar en del av mina vänner som försvunnit…

En gång träffade jag en tjej vars gäng alltid höll ihop, en hel massa brudar men killarna byttes ut, alla hade bytt minst en gång, de flesta mer. Och man insåg rätt snart att man var nåt slags ”substitut” eller kanske ”reserv” eller ”besökare” tillsammans med alla andra killar… ”Hur länge har du vart här” ja typ 2 år ”och du” inte mer än ett par månader”. Värst var han som gått in och ut, 3 ggr i olika längd… Tjejerna talade lyriskt om hans ”stora kuk” så jag antar att han kanske skulle fortsätta med fler, när den 3:e hade tappat lusten… (kanske var den han som ersätta mej med, då jag inte längre var reserv ens) De var ju några kvar, hade hade ju bara ”känt” 1/3 av dom, ja officellt i alla fall…. ;=)

Mer spänning åt människan, på nåt sätt, alla får väl göra som de vill, om de nu gör det och inte känner sej ”påtvingade” att göra på ett speciellt sätt.