Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hjälp mig

 

att släppa taget om mig själv. du. fånga mina tankar. ta dem ifrån mig. lämna kvar alla mina känslor. hela spektrat. se dem. de som utgör essensen av mig. min obefläckade kärna. grip tag i mina händer. vrid dem i rätt vinkel och placera dem på din bröstkorg. låt mina darrande handflator vidröra ditt heta hjärta. du. skänk mig din varma lena hud. låt mig förnimma det som lever. det levande i dig. allt som du är. hjälp mig genom att ta kontrollen ifrån mig. den jag har över mitt jag. mitt fjättrade väsen. och befria mig. håll om mig så hårt att jag för en kort stund slutar andas. där. med min näsa i din halsgrop. insjunken i din doft. hjälp mig. men släpp mig inte. du. släpp inte taget.




Övriga genrer av Nattviol
Läst 318 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-09-01 19:23



Bookmark and Share


  Kristina Wallbing
Komprimerad och hudlös längtan; oerhört starkt beskriven!
2008-09-03

    Noomi
läser den fort..
flera gånger..
vill hålla i..
2008-09-02

    johanni
Kunde jag skulle jag hjälpa dig, men släppa dig ..... nepps*L*
Johanni
2008-09-02

  micke marin
mhmm det vore nåt det.. Du beskriver lusten till total frihet, att ge sig hän, ett språng ett läge där alla tårar är glädjetårar och fukten är våt.. men man håller tillbaks och vågar inte släppa taget..
Hur som helst så gillar jag den mycket..
2008-09-02

  Mr Lindemann VIP
Jag håller fast, fastän det känns lite jobbigt att hålla i det närapå avskavda repet som du klänger dig vid med dina sista krafter, där utanför stupet. Det är klippavsatsens som skär in i repet. Jag andas stötvis för mina krafter är även det på upphällning. Men jag kan inte släppa taget om repet, för då är du förlorad. Så jag fjättrar mig i klippan. Fokuserar in på din obefläckade kärna. Inser att ditt väsen redan har nått botten, men resten får jag upp med mina allra sista krafter.

eller något liknande

Blev liksom inspirerad
2008-09-01
  > Nästa text
< Föregående

Nattviol