"Jag vill bara säga tack.
För att du öppnat mina ögon.
Förr så tyckte jag väldigt illa om kärlek, kanske rent av hatade den. Kärlekskomedier vägrade jag att se eller så satt jag och suckade så fort det hände något som andra skulle kalla "gulligt". Det var detaljer i mitt liv som att jag ritade aldrig hjärtan, skydde ord som; kärlek, puss, kramas, kyssar, jag älskar dig osv, så fort någon började tala om kärlek gick jag genast därifrån.
Som jag också sagt tidigare så lekte jag med killars känslor.
Anledningen till att jag kunde göra något sådant hänsynslöst var att jag antog att ingen skulle kunna älska mig på riktigt, bara leka med mina känslor. Om jag då lekte med deras skulle det vara jämsesidigt och jag skulle få bekräftelse samtidigt. Jag förstod aldrig att jag kunde såra någon.
Lilla obetydliga värdelösa jag kan inte skada någon, så resonerade jag och kärlek var inget för mig.

Men det jag ville komma fram till var att när jag läste dina dikter stannade jag till. De ord som jag förr skulle fnyst åt eller rent av hånat fick mig att le.
Tillslut grät jag, aldrig har jag insett vad kärlek kan göra för människor.
I mina föräldrars äktenskap hade kärlek handlat om bråk och hat, jag kan inte minnas att de ens kramade varandra en enda gång.
Men i dina texter slår kärleken ut som en vacker blomma.
En blomma som inte vissnar och som ingen kan plocka, trampa sönder eller slänga bort.
Du fick mig att tro på kärlek.

Tack för det"