”Ett ord i rättan tid”.

INSÄNDARE.

Jag har med stigande förvåning (och, måste jag säga, irritation) tagit del av diverse inlägg i den offentliga debatten. Detta gäller såväl tv, som radio och dagspress, där dessa företeelser avhandlas, och vars språkrör tillåts breda ut sig på ett närmast otillbörligt sätt.
De ges dessutom status av både kultur och natur, om jag så får uttrycka mig.
Jag tänker på vissa minoritetsgruppers oproportionerliga (och diskriminerande!) stora utrymme inom media.
Detta måste ändras!
Jag skall exemplifiera: i våra stora dagstidningar (och självklart i sensationspressen!), i radio och nu sist i tv framträdde homosexuella, äldre män. De tillhör ju en minoritet, så då är de ju självklart diskriminerade, tycker de!
En man tittade in i mitt vardagsrum från tv-rutan och pekade bakom sig och sade: ”I den här parken är det jättebra! Här finns det en massa buskar där man alltid kan hitta pojkar som vill suga av en!”
Reportern bara nickade, precis som om han tyckte att ”Det var ju bra!”
Men då tänkte jag: tänk om samma gubbe skulle stå i tv och säga så här, i stället: ”I den här parken är det jättebra! Här finns det en massa buskar där man alltid kan hitta flickor som vill suga av en!”
Vilket djävla liv det skulle bli då! Då skulle inte reportern stå där och flina och nicka medhåll, inte!
Men missförstå mig inte nu! Jag tycker att det är rätt att värna om minoriteternas behov – det är inte det! Det jag tycker är fel, är att det bara är vissa minoriteter som det värnas om.
Detta måste ändras!
Själv är jag ordförande i Sveriges Förbund för Nekrofiler. Vi är inte många, men vi är en oerhört diskriminerad grupp inom samhället! Det sista förbudet drabbade oss alldeles nyligen, när vi inte längre tilläts ha våra möten på kyrkogårdarna i staden. Det är en skam i ett modernt samhälle!
Förr kunde man ju ibland komma in bakvägen till sjukhusens likavdelningar, och till bårhusen, men nu har de ju satt in kodlås nästan överallt, så att det har blivit snudd på hopplöst.
Jag förstår inte varför det har blivit så här.
Det är ju faktiskt så, att vi gör inte någon levande förnär!

Mvh, Lars Styf, ordf för SFN.