med hissnande tankar om morgondagens våld
intar jag nu min boning
den är het av känslor
en fruktan att avsky
undanröjer alla lagar
den krossar din tanke om lojalitet
knäcker drömmar om vidunderlig amour
här skiner enbart farsotens eldar
inget för veklingens tama rop

det stundar en timme
då vi sakta möts där i lunden
det regnar nederlag utan dess like
vi penetrerar våra fuktiga hjärtan
med pilar nedsänkta i nödens filosofi
en kyss och vår smärta är total
vår sanna kroppsliga dygd
äro nu alltid i skymning förevigad