Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag minns hur det känns att ha död hud mot sin kind

Jag minns när pappa drog sina sista andetag.
Jag minns att jag var där.
Jag minns att jag var ensam med honom.
Jag minns att jag var tio år.
Jag minns att jag inte vågade titta på honom.
Jag minns att jag hörd enär han dog..
Jag minns att jag aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv.
Jag minns att jag tyckte att jag borde kunnat rädda honom.

Jag minns att min morbror dog i cancer.
Jag minns att jag inte ville följa med.
Jag minns att jag ändå var tvungen.
Jag minns att jag var för liten för att få bestämma själv.
Jag minns att jag var med när vi hämtade honom från sjukhuset.
Jag minns att jag var med när de vuxna pratade.
Jag minns att jag fick i uppgift att ta hand om mina kusiner som blivit utan pappa.
Jag minns att alla förväntade sig att jag skulle hjälpa till trots att jag själv var ett barn.
Jag minns att jag bara ville var liten igen.

Jag minns att jag fick större ansvar.
Jag minns att jag alltid oroade mig.
Jag minns att folk dog och jag gick på begravningar.
Jag minns att min syster ramlade ner från tredje våningen.
Jag minns att min mamma drog till sjukhuset då.
Jag minns att alla glömde bort mig.
Jag minns att jag var ensam i fem timmar och trodde att min syster var död.
Jag minns att jag planerade inför framtiden.
Jag minns att jag dog inombords.
Jag minns att vi aldrig fick prata om det igen.
Jag minns att vi låtsades som att det aldrig hade hänt.
Jag minns att jag aldrig förstod det.

Jag minns att min bästa kompis mamma dog.
Jag minns att hon var chockad.
Jag minns att jag var deprimerad och avstängd.
Jag minns att jag fick koncentrera mig för att gråta på begravningen.
Jag minns att jag planerade mitt självmord i smyg.
Jag minns att jag under tiden fick trösta min vän.

Jag minns hur det känns att ha död hud mot sin kind.
Jag minns att döden var en större tröst än de levande.
Jag minns att ingen lyssnade.
Jag minns att jag slutade prata.
Jag minns att jag förstod att det var mig det var fel på.

Jag minns att döden alltid var närvarande.
Som en skugga jag inte kunde bli av med.
Jag minns.
Jag minns allt.
Tro inget annat.
Jag önskar bara att jag inte gjorde det.




Fri vers av Glittra G
Läst 335 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-09-15 20:05



Bookmark and Share


  Dr Jimmy Johansson The 777
Det Kan Vara Påfrestande Att Minnas.
Vi Bibehåller våra Minnen Av Någon Orsak.
Minnet Bleknar Med Åren.
2008-09-26

    ej medlem längre
åh gud vilken text.
"Jag minns att döden alltid var närvarande.
Som en skugga jag inte kunde bli av med."

det går inte att läsa detta utan att bli berörd.
så har man lyckats.
2008-09-15

  korpfjäder
Starkt målat. Bilderna som lägger sig ovanpå varandra och gör det nästintill outhärdligt att vara där bland alla minnen. Man förleds att tro, att det är det enda som finns att minnas - men de sista raderna får åtminstone mig att förstå, att diktjaget fått vara ensam med de där minnena - och att andra faktiskt inte sett eller förstått att hon minns varenda sekund och varenda känsla.
Starkt!
2008-09-15

    Melona
stark dikt, med sitt mässande "jag minns" och din smärta skriker mellan raderna

berörande.
2008-09-15

  prinscess VIP
mmm döden är ju oundviklig
men man kunde önskat att den inte blir så påtaglig
varm kram till dig som orkar att berätta vad du känner
2008-09-15
  > Nästa text
< Föregående

Glittra G