I Warszawas bleka ljus
inga amforor där syns
döden kallar stillsamt
efter cancersjuka kroppar
Ett paradis för sockersöta skratt
och länge glömda sorger
då minuterna är kortare
än någon annanstans.

I de hopplösas ögon
ser du mjukheten blomstra
som kilometerlånga vallmofält.
Kalla på din ande
på din sons fader
då de tre blir en till
sång och glädje i kylans famn.

Se på dig min stad
hur du rusar fram,
och du glömmer dina barn
när lidande blir politik
och glädje till teknik.