av en frostig Vintergata 
roterande runt sin egen magnifika axel
i ett alltjämt expanderande tomrum

eoner ifrån sin egen kärna av tillblivelse

slumrade sårbara själar middag 
till långt inpå ödsliga nätter

människosjälarna drömde om en helhet
famlade förtvivlat efter sanningen

men fann endast Lögner

osanna ord
predikade av självutnämnda profeter

vars enda avsikt var att förtrycka förnedra
och bibehålla makten över anden

över förtvinade människokroppar

omgivna av en kupol av gnistrande stjärnor
vilade så de arma själarna i tusentals år 
deras sömn var ångestfyllt orolig
fylld av maror

och förödande dödsångest

tills en morgon
då de mosigt nymornade
förvånat plirade mot en ögonbedövande Gryning

där budskapet om själens sanning

flödade i kärleksfulla kaskader
över och genom varje livstörstande människospillra

helande livsavgörande

läkande

den kvällen
grävdes den sista religionen ner

i en omärkt grav

och nu kan ingen längre minnas
varför det inte gjordes långt tidigare...