kantstött stycke
vandrar längs blåskimrad gata
upp ned
fram och tillbaka
åter tre steg bakåt

frost biter rött i kind
bris rufsar blekta lockar
tår utan salt
droppar

natten skapar ångestklossar
till höghus kyrktorn
tangerar skyar
stjärnuddens vassa kant

glansdag
var en dag för längesedan
en dag då
vinets droppar surplades hjärtligt

minnet äro blekt och falnat

nu
den enda glans hon möter
hans hjässa
efter billig spelad akt