söndervridna händer
vittrade vittnande
om sorgen alla vann

ett lotteri om dig
mig och de andra
niten fast i nacken
och bredvid munnen ett hål

aldrig fann vi vägen dit
eller hem
men ofta någon annanstans
och det var alltid rätt väg
åt fel håll

de fastnade
och vi med dem
nu ler lyckan aldrig mer
skratten har tystnat
det var aldrig menat mer än så