Därinne i krukan hörs ljudet

någon bekänner och lovar

sanning

När bilderna har stannat

hörs fortfarande musiken

långt inne i vårt eget tempel brusar den

evig sång från arkelogiska kärl

lärkärl skira som morgondimman

Lärkärlets porösa dova toner

ljuder inom hudporernas hålrum

Bara där är vi till

nakna utan våra yviga tunga masker

Bara där

i vårt eget tempel kan någon ana

oss

När vi tillsammans dricker oss

otörstiga

på sann och ljuv gemenskap

mättar våra ensamma själar

reciterar poesins klingande ord

släpper ut tankar och funderingar

till allas kommenterande

Stilla bilder från någonstans

på någonting

avbildar den verklighet vi delar tillsammans

i de dagar vi vågar tolka

Ingen vet riktigt vad den andre ser

när bilderna har stannat

!