Versibus his paribus cupio mendacia mundi
ponere sub lucem veri - fallacia desis!
Verba loquar data veridico mihi numine vatis.
Sic ego vaticinabor dicens Delphica dicta,
atque canam per Apollineas oracula linguas!
Nescia turba vocat sine iure mero meliora
fata virorum saepeque mendax femina dicit:
"Sors est nostra ferendi laetae pondera vasta:
Laedimur a manibus dominorum si cubitum nos
spernimus atque feruntur vobis corpora lenta."
Inquit. Sed mulier sciat hos defendere terram
belligeri cum hostes adversa ciant patriae arma.
Haec manibus laeduntur corpora fortia crudis.
Nunc fortasse flagrans eadem sic femina dicit:
"Illecebras patiuntur corpora nostra nefande
esse viris nec habemur dignae mentibus esse."
Quid ni, quae cupiatis tantum tangere dignos.
Femina quae voluit tenerum mollemque poetam,
qui potius nymphas dulces quam proelia quaerit,
qui potius vult scribere carmina amore puellae
quam cum consulibus Romanis iungere nomen.
Id satis est illi. Nihilominus aera taxat.
Femineas si umquam venias sine munere quaerit
extemplo properant haec obvia talia verba:
"Quis, puer, es qui nos intactas tangere quaeras
I, scelerate, locumque viro, qui dignior est, da!"
Femina nunc rixata feret fortasse querelas:
"Nonne notas cor femineum magis arte moveri:
ilia cum regant homines mulier tenet ipsa
se nec caeca libidinis amens membra toro dat."
Pariter altera dicit: "amari vult igitur dat."
Haec fallacia magna est, haec mendacia mundi!
Subiecto non simpliciter nos corpore nymphae
gaudemus tantum neque abusus nos placet umquam!

Sic mihi dixit Apollo veridicus deus altus!

--------------

Med dessa jämna fötter önskar jag ställa världens lögner
under sanningens ljus - försvinn, du villfarelse!
Jag skall tala ord, givna mig av skaldens sanningstalande gud.
Således skall jag sia, talande Delphiska ord,
och jag skall sjunga orakelsvar genom en Apollonisk tunga!
De ovetande hopen kallar utan ren rätt männens
öden bättre och ofta säger en lögnaktig kvinna:
"Vår lott är att glada utstå väldiga bördor:
Vi kränks av husböndernas händer om vi försmår
sängen och likgiltiga ges kopparna åt er."
Säger hon. Men en kvinna må veta att dessa försvarar landet
när krigsbärande fiender skakar fientliga vapen mot fäderneslandet.
Dessa modiga kroppar kränks av grymma händer.
Nu kanske samma ivriga kvinna säger så:
"Våra kroppar uthärdar skamligen att vara lockelsemedel
för männen och ej anses vi vara värdiga sinnen."
Varför inte, ni som blott önskar beröra de värdiga.
Vilken kvinna önskade en öm och mjuk skald,
som hellre söker ljuvliga flickor än krig,
som hellre vill skriva dikter av kärlek till flickan
än att förena namnet med Romerska konsuler.
Detta är nog för honom. Icke desto mindre rör han gång på gång luft.
Om han någon gång söker utan en gåva kvinnliga gunster
skyndar genast dessa sådana ord till mötes:
"Vem är du, pojke, som söker röra oss oantastliga?
Gå, skamlige, och ge plats åt en man, som är värdigare!"
Den nu trätande kvinnan skall kanske bära jämmer:
"Inser du inte att ett kvinnligt hjärta mer rörs med konst:
Då underlivet styr männen håller kvinnan sig själv
och ger ej galen lystnadens blinda lemmar åt sängen."
En annan säger likaledes: "Hon vill älskas, således ger hon."
Detta är en stor villfarelse, dessa är världens lögner!
Ej simpelt gläds vi blott av en flickas underlagda kropp
och ej förnöjer oss någonsin missbruket!

Så talade till mig Apollon, den höge sanningssägande guden!