Lisen
nu är du
bland vindarna

I vinden
fladdrar du lättviktig förbi

Tyngden från ditt liv
är nu borta

Vilken vind
du tillhör
vet jag inte

Syd nord eller väst
men jag känner din närvaro
genom det lilla köksfönstret
glimtar ljuskäglor skuggor
blandat på den takbelagda
altanen uppe vid skogsbrynet
där du sitter helt lugn

förstår att du är i ljuset
där du hör hemma

skulle önskat mig
ett förtroligt samtal
innan du for

Särskilt nu när jag vet
hur bråttom du hade

du som verkade så skygg
redan som baby

Här finns vi kvar med alla frågor
och en känsla av att det är de
som behövs bäst i grottekvarnen

som flyttas först

Det är svårt att ta till sig

Har skickat många kramar
till Marianne, din mamma
men tror inte hon vet om det

den enda som vet
är du

Du som nu
är utan sorg