Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag ger mig aldrig!

 

Mitt liv är ett vindpiskat hav

där jag drivit med strömmar

som fört mig mot okända mål

Förlist från det skepp

jag trodde var osänkbart

men som hade stora hål

i skrovet

Har lärt mig att flyta med vågorna

genom toppar och dalar

hosta upp kallsupen

sparka mig mot ytan

när tröttheten drar mig nedåt

styra mig mot lugnare vatten

när kampen blir för stor

och när mina nakna fötter

når botten

finner jag lyckan

och belöningen för min kamp

och svaret på alla frågor

står mig då klart

för alla vägar leder någonstans

allt har en mening

i det stora

hela




Fri vers av Bellissima
Läst 260 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-10-16 10:35



Bookmark and Share


  stefan.g
Bilder far fram i denna säkert smärtsamma upplevelse, kampen lyser sig stark, i att aldrig ge upp. Vilket med dess sköna text tydligt ger många bilder av. Bra skriven!
2008-11-15

  Blåbäret
fantastiskt fångat i sin liknelse här...känner igen mig i raderna och de kamper man utkämpat...just havet med dess liknelser får mig att känna igen mig extra...gillar denna maxat! rubriken äger! bokmärker
2008-10-19

  Kristina Wallbing
Nej ge dig inte! :=) Överlevnadsinstinkten är stark och hoppet finns där!
2008-10-17

  MammaMia
Tack för en fin text om hur det är att leva..... Mai-Gun
2008-10-16

  Johan Bergstjärna
Önskar dej en varm ström in mot en sandstrand, där ville jag som din skrivvän servera dej en fin middag under palmerna, & sen vila i en hängmatta så ska jag sjunga för dej.
2008-10-16
  > Nästa text
< Föregående

Bellissima