Meningslösheten träffar mig i min kropp och tanke varje dag jag stiger up nu är jag i klorna på det stora svarta igen

Gryningsljuset når aldrig mitt ansikte då ligger jag ihoprullad i sängen med täcket som ett skydd mot morgonens verkligheter

Faller in i drömmar som är en fara för mig vi går vilse jag och mitt barn jag bär på henne skyddar jag med min kropp och armar hårt inget ska få skada henne

Vi blir jagade hela tiden varje gång vi hittar ett spår som går vi vilse igen vi passerar gångar dörrar och frågar efter vägen tillbaka

Det lilla barnet rymmer ur mina armar helt plötsligt och jag blir förtvivlad och ropar kom tillbaka barnet är lekfullt bara hon vill inget illa snart är hon tillbaka i min famn igen 

Jag springer med barnet i min famn vägrar att släppa ned henne vill skydda henne från allt ont

Efter en lång tid hittar vi tillbaka till dom vi förlorade hela min familj står där min bror min pappa min mamma jag tror dom skäller på mig att jag inte klarar av nånting att jag är helt hopplös

Den här hopplösheten och att inte klara av nått livet har följt mig hela mitt liv för människor jag växt upp med talat om det för mig hur du korkad jag är att jag inte klarar av nått

Hela tiden ska man försöka bevisa att man kan nått att man är nått snälla se mig ropar hon därinne

Det är mörkt i mitt hjärta idag lika mörkt är det ute och regnet faller ned som tårar ur himlen tårar jag inte förmår att släppa fram

Det gör ont nu