Mamma kommer hem.
Hon hittar mig liggandes i hennes säng.
- vad har du tagit?! frågar hon.
- inget. svarar jag, men jag tänker efter hur många.

Hon fortsätter ställa samma fråga o påvisar att jag inte
beter mig som efter 1.
- 5 tror jag. lyckas jag få fram efter ett tag.

Mamma ringer giftcentralen o frågar vad hon ska göra.
Det är ingen större fara om jag är vid medvetande o kontaktbar.
Jag var ju självklart vaken eller något sånt, men tydligen knappt kontaktbar.

Mamma lägger mig i min säng, vilket jag inte minns.
Sen väckte hon mig kanske varje timme under hela natten för
att kolla att jag inte var medvetslös.
Det minns jag inte heller.
Jag minns knappt nånting från den kvällen.

Försöker fortfarande klura ut om jag försökte ta mitt liv.
Dock utan resultat.

Lillasyster blev inlagd på akutpsyk den kvällen.
Det var dock tidigare, runt 9 - 10.

Lite kommer jag ihåg, som att jag tänkte
"om jag tar en till tablett så håller effekten i
sig till mamma kommer hem o då kan jag sova."
Saken var ju den att jag fortsatte tänka så under kvällens gång.

Det resulterade i att jag låg halvt om halvt medvetslös i mammas säng
efter att jag sammanlagt har tagit 6 stilnoct.
Ganska dumt tänker man.

Omdömet blir ju lite luddigt när jag tar en.

Dagen efter så sa jag till mamma att inte lämna nyckeln i medicinskåpet.

Jag trodde att jag kunde lita på mig själv.
Fool me once sägar man va?
Det räcker med en gång att det går för långt.

För vad som hände i tisdags har satt sig som en igel i huvudet på mig.
Jag är numera rädd för vad jag kan göra mot mig själv när jag är påverkad.

Vad hade hänt om inte mamma hade kommit hem just då?
Hade jag suttit här nu?

Jag är i chocktillstånd.