Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det är inte tonåren, det är födseln. Det är inte mitt hjärta, det är mitt liv. Det är inte min familj, det är min börda. Det är inte ångest, det är mord.


Så, vad finns kvar?

Hur länge bör man gråta?
för frågorna utan svar,
livet har ingen mening och är ingen gåta,
du lever så länge du dig själv har,

Smärtan knackar på din dörr,
ångesten följer som sällskap,
framför ögonen passeras det som hände förr!
döden har blott ett övertag,

du kan inte fälla en tår,
du kan inte ångra en handling,
smärtan finns än, år efter år
döden blev en omvandling!

Jag tvingades in i detta liv,
Jag skapades utan samtyckande,
bakåt går Mina kliv,
ingen som om framtidens plåga anade.

Förstår ni hur känner?
Hur jag dör för var sekund
Hur jag kvävs av mina skapare?
JAG BER ENDAST OM ETT LUGN!

det är inte att Ni inte förstår
Ni inte är intresserade
lågan släcktes för en stund sedan
ingen som överreagerade, ingen som glömt redan

NI bär på detta ansvar,
det borde inte vara min börda
om ingen denna ångest från mig tar,
verkligheten och sanningen skall jag mörda!

Så vad finns nu kvar?
att förbarma sin existens över,
det är det sista ni nu tar,
se det som min sista manöver.




Fri vers av Naatti
Läst 291 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-10-19 00:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Naatti