Lite av många
En vän
min
ibland
du såg en koltrast
Då en hare bytt sin päls
Och jag såg en vänskap som gick på räls
Men två lok var det som drog åt var sitt håll
Bunden,
i mitten fanns jag

Höger låg jag kvar med kraften gömd

Vänster skrek jag mig tömd

Om jag kräks nu sliter du mig i stycken
bara mina uppgivna sår blöder
Luften bränner glas i mina ögon
Och min tunga glöder

Säg min v ä n
Min v ä n
Du var ingen