Jag håller på och skapar ett universum. Det finns kanske dom som tror att det hela är klart och att jag vilar från mitt verk men så är inte fallet. Mitt universum förändras hela tiden. Skapelsen pågår.
Bland de många miljarder solsystem som jag har skapat så är det ett antal som hyser levande varelser. Här och där finns det varelser som är så intelligenta att de försöker tala till mig. Några menar också att de kan förstå vad jag säger.
På en liten planet som ibland kallas för Tellus och ibland Jorden har jag gjort ett intressant experiment. Jag har nämligen uppenbarat mig för några människor där och berättat lite om mitt universum. Jag uppmanade dem att skriva ner vad jag sa, i en bok som skulle kallas helig, förvaras väl och läsas under loppet av många tusen av de varv som denna planet snurrar kring sin egen axel.
Nu ville jag förstås inte berätta allt för dem. Jag lät dem tro att deras lilla plätt var alltings centrum, och att solen kretsade kring deras boplats i stället för tvärtom. Att deras jord var rund nämnde jag heller inte för dem, jag lät dem tro att den var platt. Att det de kallar för stjärnor och ser som små prickar på himlen är solar och planeter nämnde jag inte heller för dem. Jag nämnde heller ingenting om allt som finns att se i rymden om man använder sig av kikare och teleskop.
Jag lät dem tro att alla levande varelser var skapade på min befallning och att de skulle förbli i samma skepnad årtusende efter årtusende. Att arter uppkommer ur andra arter, och att de själva är släkt med alla andra djur på jorden nämnde jag inte.
Men, tänkte jag, en dag kanske dom kommer att vilja ta reda på hur det förhåller sig med universum och utvecklingen och en massa annat.
Och för att försäkra mig om att de verkligen skulle göra det planterade jag kunskapens träd i lustgården där dom bodde, och för att försäkra mig om att dom skulle äta av dess frukt sa jag åt dom att dom inte fick göra det.
Riktigt problematiskt blev det först när dom hade fått till kikare så dom kunde börja titta lite längre ut i universum. Och när dom började göra matematiska beräkningar av stjärnornas rörelser så dom började ana att den där världsbilden dom fått av mig en gång i tiden inte stämde.
När dom började uttrycka sina aningar mera offentligt blev det förstås ett väldigt kackalorum. Några av dom som ansåg sig ha ett särskilt mandat att föra min talan hotade att döda alla som påstod något som inte stämde med den heliga skriften. Många blev dödade, och några klarade sig genom att ljuga och säga att dom hade haft fel, fast dom i själva verket visste oerhört mycket mer om universum än dom som hade makten över dom.
Och det märkliga är att fast det har gått mer än tre hundra år sedan folk började tvivla på den där berättelsen om skapelsen som jag gav människorna för tusentals år sedan, så finns det fortfarande dom som hävdar att allt det där är bokstavligen sant. En av dem är till och med president i ett av världens största länder, fast det får han inte vara så länge till.
Under tiden har det skett en väldig utveckling på jorden. Många berömmer sig av att ha en hög levnadsstandard och för många är det en trygghet att veta att det finns läkare som kan ta hand om dem när de blir sjuka. Det gäller förstås bara en liten del av jordens befolkning men det är de som syns och hörs mest. Det stora flertalet dör av svält eller sjukdomar som det alltid har varit.
Men det är några som irriterar mig väldigt mycket. De där som lever det goda livet med läkarvård och kommunikationer och all sorts bekvämlighet som har skapats genom att människorna vågade tvivla på det där som stod i den heliga skriften. Allt det där som jag sa åt dom bara på kul fast det inte var sant. Och samtidigt som dom drar nytta av allt det där så påstår dom att dom tror på varenda bokstav i den där heliga skriften. Det kallar jag dubbelmoral!
Kanske skulle jag ta och dränka hela bunten utom några stycken som jag gjorde på Noaks tid. Jag har ju börjat så smått att tina upp isen vid polerna...