I bektraktares ögon ligger ett djup
människan och systemet
vi är aldrig ensamma
bara ensamma i känslan
tills vi hittar trasiga själar
man kan gotta sig åt
aldrig tidigare har jag trivts så med mig själv
förlåt, jag syndar
den elaka tanke
en rättvis syn
ett ömkande hjärta
förmår jag mig se
galler, rum, cell, lägenhet eller värld
tyst och stumt vart man är
var finns den goda fen
så mycket ond död
jag ser mig själv
i andras lidande