Minns ljusare tider när solen letar sig in

under min rullgardin.


Trånga gränder och myller .


Utan långrock och utan intrång.


Aromen från min turkosblå kopp påminner om då


när lite inre lycka innebar att vara två.


Gränderna blev trängre och myllret glesare.


Med långrock och intrång, krossas lätt en lite

inre frid.


Två blir till en.


(Är man fri)?