Jag minns min barndoms sommarmorgnar
då jag åt frukosten ute på trappan
och sprang på bara små fötter
till lekparken där jag sökte
solens värme högst upp på rutchkanan.

Där satt jag med nattfuktig sand
mellan nyvakna spretande tår
och funderade på hur lång tid
det skulle ta för asfalten att torka,
solen att gå runt till andra änden.

Det var stora tankar i en liten kropp
som njöt av den tidiga lugna morgonen
innan barnskriken vaknat i kamrarna,
innan mammorna börjat ropa på de sina
men innan fåglarna tystnat för dagen.

Det var en tid av lugn och sinnesro,
då livet var ungt och morgonen ny.