så kryper ångesten sakta fram igen
sakta,sakta,kryper den fram och tar tag i henne och är beredd att sluka
hon försvinner ner i dess svarta gap och känner hur ångesten nästan sväljer henne
trycker händerna upp,ner,höger,vänster och bekräftar att de inte finns någon utväg
Svart
Svart
I ett svart gap isolerat från världen ligger hon och väntar på att ångesten ska spy upp henne
För de brukar den göra
för hon är äcklig och de tycker ångesten också

till slut,efter nåra minuter som egentligen kändes som flera timmar
spyr ångesten upp henne för att lämna henne i verklighetens grymma värld
som ett litet spädbarn ligger hon i fosterställning
skakandes och svettandes på golvet

och funderar på hur hon kunde låta detta hända igen