Det frikostiga språket var inget hon valde. Grodorna kväkte som efter annans dramatiska manus. Till det bör tilläggas att inte ens rösten var hennes egna. Hon ville i alla fall få dig att tro. Det. Bekymmret var att du aldrig varit av någon troende karaktär. Där var ni lika. Du och hon. Som bär. Blåbär, kanske. Hon äter sina med mjölk och en aning socker. Inte för mycket dock. Det skulle ta udden av er belåtenhet. I sängen äter hon bara i smyg.