det ska sägas att du är mitt barfotabarn, att du skapar magi, poesi, längtan efter ivrig ton
en klang av öronbedövande dån, skrikande bokstäver huller om buller omhuldade i buketter av nattlig frost
dina bomullsmjuka höfter, din honungslena sötläskande tunga, din hands viskning efter meningsutbyte

allt är till synes en illusion av fragmentariska gröndoftande landskap
en gråzon mer lilaskimrande och vidsträckt än den klaraste horisontens sluttning

men betänk
hur vore då en morgonträdgård fylld av lönn och sockerdricksträd, dränkt i solvatten sött som frostig glasyr toppad med hallon?
hur vore vågor och hav av sensommartimmar, forsande genom jeanstyg och klibbig hud?

men betänk
hur vore lite gröt i morgonshettan?