Det var inte repet runt halsen som fick tanken att växa. Nej, inte heller dåren som sa att livet alltid fann en väg in på festlig bakgårdskväll. Det var när hon flög tre kilometer, för att höra tystnaden tala osanningen hon bara lätt vågat smaka på. Då kudden var lätt obekväm fanns andra syner som lätt störde denna illusion. Då begav hon sig naken ut i snön för att skapa andra inbillningsfoster. Tillslut sprang vildvittror runt hennes snår. Hon fann dem fridsamt vackra. Det var här hon fick sin allra första kyss. Ibland sitter hon där sömndrucken och väntar. Men bara om natten, om dagen längtar hon. Till natten.