Barfotaängeln vandrar tyst över snötäckt bro,
tittar upp mot himlavalvets stjärnbeströdda bo.

Himmelens stjärnor gråter,
tårarna blir snökristaller som faller mot jorden åter.

Barfotaängeln försöker fånga dem i sin hand,
men snökristallerna smälter, rinner bort likt sand.

Ett liv, en sekund, vår tid är en flyktig ström.
i universum en gåtfull dröm.