Ljust rosa,


med rörliga delar

röd vätska

tar det mig igenom

varje ny dag.


( borde vara glad).


Trots sprickor och kronisk värk


kämpar det sig igenom backar och trappor


aggressioner och alldeles för få skratt.



Likt min knutna näve, fast mycket skörare



öppnar det sig, likt ett fån


sluter sig likt en mussla...


och tar mig igenom


ännu en jävlig dag.