Att ha drömmar är viktigt, eller trodde jag iallafall.
Men att känna att världen rämnar under en,
och se det som man trodde nästan var skrivet i sten
falla sönder och samman likt ett korthus byggt
av ökensand i en orkan, utan hopp om att stå fast,
vill man bara säcka ihop,
tappa hoppet och
dö en smula...

Så kände jag idag,
så kommer jag att känna imorgon
så känns det nu...

Men, allt ska ha ett slut
och så även denna saga.

Vi har nått vägs ände!