Kanske är jag kär i det timida
det du aldrig sa till mig

Varför inte låta känslor och tankar
få konsistens, former
någonting att känna
med händer

Det blir lättare att veta var man står.


Kanske är jag kär i det dolda
det som är bortom mina ögon

Varför inte låta bergen och träden
tala, viska
vad som finns att se, uppleva
på andra sidan

Det blir klarare att veta om man ska dit vandra.


Kanske är jag kär i minnen
de som finns inom mig

Varför inte låta hjärtat
få ben och ögon
och hitta den
jag verkligen älskar

Det blir bekymmerslöst så.



Kanske är jag kär i längtan
den som blåser med vinden

varför inte låta mig
blåsa bort, finna svar
på längtans vingar
där svar finns att finna.