Ingenstans att ta vägen
du har ingen väg
svartmylla väller upp
mellan stenar och tår
tankar spränger gångar och hål
i dig

Rammla ner i ditt innersta mörker
försvinn för att finna
sök för att förstå
rulla upp rullgardinen
en annan dag och
se dig

Du tror du lever bara då
när ingen smärta kan dig nå
att du är rik när du har
inte när du ger
har du någonsin gett
av dig?

jag var inte sedd som din vän
jag var en barriär
du behövde till skydd
och där bakom
skedde affärer
medan jag trodde mig trygg
med dig...

Imorgon sista och första gången
på den plats vi aldrig mer skall mötas
vill jag inte önska dig något
du är tom och öde
lika tom som första gången
jag har inte lyckats lämna några spår
i dig..

Och glöm mig, jag vill dig inget mer
jag ser att någon står
och väntar mig bakom nästa hus
det är någon som ler
som vill ge
vad du aldrig gav;
ett äkta gensvar
till mig.