Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

osynlighet dödar.



jag vill gråta,
jag vill skrika,

istället ler jag.

jag vill visa upp mig,
jag vill synas,

istället sitter jag vid hörnan,
knäpp tyst och nickar.

jag vill inte mer,
jag orkar inte mer,

istället fortsätter jag.

\"folk, se upp.

folk, kolla upp.

jag finns,

jag är här\"

vill jag ställa mig upp och skrika.

istället böjer jag huvudet nedåt,

och tar adjö för all evighet.

jag var osynlig.




Fri vers av Sonja
Läst 361 gånger
Publicerad 2005-08-16 10:19



Bookmark and Share


  Teresia Ridell
Känner igen den känslan allt för väl. Att vara osynlig. Som ett slag som inte finns men likväl gör ont.
Bra beskrivit.
2005-08-16
  > Nästa text
< Föregående

Sonja