Det var natt, poesin låg vid min sida

Det var vår första natt under samma tak

Vi hade tänkt slå våra påsar ihop

Skrivarbetet var själens mognad, axet som skulle bli kaka

Men jag kunde inte se och känna

smaken av innehållet från min penna

Jag slog in ett utropstecken i texten

och slängde en mening över den

Men inget täckte vad jag egentligen kände

Idag ser jag utropstecknet i dikten,

den som jag slog dit!

Men jag orkar inte räkna förlorade år

För vad jag än är

och vad jag än gör

om jag känner mig ensam

kan jag prata med dig

och du lyssnar

för du är min poesi