Det är inte konstigt att saker som gjort mig illa i livet har fått mig att skydda mig från det onda

Mitt skydd mitt pansar min hud

Vad jag äter dämpar dessa förträffliga dåliga ångestvågor

Vad jag tränger undan med att stoppa nått i munnen

Det är inte konstigt att allt blev som det blev i mitt liv

Det är inte konstigt att jag byggde ett pansar

  Eftersom att jag aldrig dög eller var oki i andras ögon

Det är inte konstigt att jag var tvungen att dämpa känslor som tycktes totalt oregerliga mot mitt inre skadade väsen

Långt därinne i mig finns det någon som vill nått med sig själv men så många gånger hon blir påmind om sitt förflutna om sättet att hantera känslor på med det hon stoppar in i munnen

Det är inte konstigt efter den barndom jag genomlevde med bråk misär mobbing hemma mobbing i skolan föräldrar som andvände mig som nått slags skydd för deras egen skull 

Det är inte konstigt att jag ofta får skamkänslor och skuldbelägger mig det som jag har lärt mig när jag var barn från dom som skulle kalla sig mina föräldrar

Det enda jag begärde var att dom skulle tycka jag är oki att jag gjorde bra saker att någongång få höra att vad duktig du är

Se mig som den människa jag är med dess styrkor jag har ändå

Men dom ser mig inte dom har aldrig sett mig jag har bara hungrat efter bekräftelse och duglighet och ett vackert yttre

Men det är inte konstigt att jag är den jag är idag

Med sorg i hjärtat bär jag detta genom livet

Jag vill släppa in mera glädje inom mig

Jag vill bli av med mitt tunga pansar av skydd jag har