Vi har skaffat en inneboende,

det är någon från ditt jobb.

Sent en kväll kom ni inramlande i hallen,

stupfulla och skuldmedvetna.


Jag hade aldrig sett honom förut.


När jag försökte lägga armarna

om din druckna gestalt

lyfte främligen, en Herr T, upp mig i sin famn

och bar mig in i sovrummet.


Sedan låg han emellan oss - och snarkade - hela natten.


Denne herr T, är en lömsk person.

Ena stunden lugn som en sommarkväll, andra stunden

tårfyllt anklagande - en dramatenskådespelare i en hamletmonolog.

Vad jag än gör, om jag viker tvätt, lagar mat, hämtar in posten, tittar på tv,


är han där - och betraktar mig - väntande. På vad?