världen vaknar
och hon står där
framför

hennes fingar når nästan duetten
som hon nynnar
tillsammans med korpen

det är juli och dagen är en saga

- världen är hennes,
viskar träden
men prinsen som borde ha varit där
har inte tagit plats [i sagan]

än

ljuset leker eld i hennes hår
och aldrig har vinden luktat så gott

tiden tror sig stå stilla
med allt forsätter i en hastighet
som egentligen inte är synlig

prinsen står nu bredvid henne
där, framför

han rör vi henne

men ingen får se hennes leende

och i det ögonblicket som solsken blir till skugga
förvandlas även han

prinsen är återigen en padda
och korpen sjunger solo