Kanske är det vänlighet och omtanke från dem eller den man gjort illa eller skadat på ett eller annat sätt som tröstar och ger möjlighet till omvändelse!

Samvetet ser och vägen mot försoning påbörjas...

Så den som jag upplever gjort mig illa och kränkt mig, skall jag trösta och ge all min vänlighet!

Uppstår då, att den ger mig tröst och välsingnelse?

Förenas då samveten till att godhet och empati uppstår mellan människor över gränser och hjärtan får ro.

Är detta vägen till 'landet där tankarna funnit ro'?