Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I det flyktiga finns det ytliga


För att skrapa på ytan saknas tid
timmar i soffor, obekvämt skruvande
Ljug, ljug, försköna det förhatliga
älta det oändliga

Ett klipp med ögonfransarna
skiljer vad som är från vad som var
En samtid som glider ifrån
aldrig stannar, inte vill stanna

Någon sa för länge sedan
att inte sista droppen tömmer bägaren
Man dör lite hela tiden
telomerer kapas av, förbrukade

Ändå är nu som då
odödligheten dygd
Den heliga källa som dyrkas
stryks på kinden, drar ut ytan

Som om det skulle hindra
den sista droppen




Fri vers av Linen
Läst 323 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-01-04 07:43



Bookmark and Share

    sofia flow
Fantastiskt.
Tackar dig för en härlig morgonstund.
2009-06-04

  Inkarasilas
Ja, alltså. Har läst den här i omgångar. Helst på natten, du vet vargtimmarna. När själen fladdrar löst tunt, transparent, och huden transpirerar - kallsvett.

Det är ett bråddjup i din dikt. Fritt fall rakt ner. Avslutande meningen. Helt fantastisk. Det är inte frågan om dödsångest, utan konstaterandet. Vi ska alla dö.

Hur många livsuppehållande åtgärder de än sätter in, yoga, yoghurt, ansiktslyft, nytt hjärta, nya händer, leva på nötter och bär, mota svartkåpan i dörren, det går inte, det går inte mina vänner.Slutet är när det slutar slå. Och det gör det. Någon dag.

Du skriver, så enkelt men så tungt tungt att det dånar i mig. Jag har den här enorma beundran för ditt språk. Jaha det här var allt jag kunde pressa ur stenen idag, fantastisk dikt.
2009-01-06

  aftermath
läser dina rader av betraktelse lite i trans.
du vittnar i samtiden.
rakt,
avklätt.
föregående kommentar sätter lite extra krydda åt anrättningen dessutom.
2009-01-05

  Rune Thorsell
Märkligt att Du vid endast trettio års ålder hunnit komma fram till en så vemodig men så sann klarsyn. Märkligt är även att Du kan klä den i ord på ett så moget sätt.
Jag är snart 82. Inne i kroppen går en vaktmästare från sal till sal. Släcker ett ljus här, drar åt en kran där. Då han gått sin rond börjar han om från början.
Livets gång. Och dödens. Jag är inte rädd. Och jag tror inte på någon fortsättning.
De som hoppas på ett evigt liv har nog aldrig gjort klart för sig vad ordet "evighet" innebär. Ett evigt liv är ett liv utan mål och därmed även utan mening.
Kram!
2009-01-04
  > Nästa text
< Föregående

Linen
Linen