Kapitel 1

Det var en tisdagseftermiddag och han hade kommit hem från jobbet. Han hade sovit några timmar och ända sedan han kommit hem hade han känt på sig att han glömt något och tänkte febrilt ända tills telefon med sin gälla signal, väckte honom ur sina tankar. Gustaf sträckte sig motvilligt mot luren, den som ringde kunde ju definitivt inte ha några bra nyheter om han/hon ringer så här sent. Klockan var ju trots allt redan tjugo i nio. Ur luren kom det en arg röst som presenterade sig som Agneta Månson, sekreterare på socialkontoret. Hon berättade för honom att han skulle ha hämtat sin fyraåriga dotter Esmeralda på dagiset för drygt sju timmar sedan. Gustaf började bestämt protestera. Detta måste ju vara ett misstag, hans dotter var ju faktiskt hemma, sade han. Socialsekreteraren protesterade och påpekade bestämt att detta var hans dotter Esmeralda. Nu började Gustaf bli lite osäker, kunde han verkligen ha glömt att hämta henne. Med luren i handen går han in till hennes rum och vad får han se, jo där ligger nämligen en liten flicka och sover i sängen. Han böjer sig över henne för att önska henne god natt. Men det är något annorlunda med Esmeralda, inte kan han komma ihåg att hon var blondin. Detta kan ju inte vara möjligt när båda föräldrarna är mörkhåriga tänker han. Ett fotografi står på sängbordet föreställande hans dotter.

Svetten börjar rinna från pannan på honom. Detta kan väl ändå inte vara sant utbrast han. Hur kan man bara missta sin egen dotter till en sådan grad. Den här flickan var ju inte ens lik Esmeralda. För det första så var Esmeralda brunett och för det andra så var inte ens kläderna lika kom han på. Det fanns absolut ingen synbar likhet mellan de två flickorna. Hur kan man glömma hur sin egen dotter ser ut tänkte han skamset. Visserligen hade han inte träffat henne så mycket. Gustaf och hans fru hade skilt sig för tre år sen när hans dåvarande fru hade kommit underfund med att han gift sig med henne bara eftersom hon var gravid och inte alls ut av kärlek. Erica, hans ex hade begärt ensam vård av Esmeralda. Men bara för några veckor sedan hade Erica blivit nyförälskad på nytt och hade följt med sin nya kille på en semester till Madrid en vecka. Nyförälskad som hon var hade hon förstås inte haft en tanke på vad hon skulle göra med Esmeralda och hade dumt nog lämnat henne hos Gustaf.

- Hallå, hallå är ni kvar? hördes socialsekreterarens röst genom luren.
Gustaf väcktes drastiskt upp ur sina tankar och sade: - Jag kommer på direkten och hämtar henne! Han rusade genast iväg till dörren och tog väldigt försiktigt upp den okända flickan för att inte väcka henne och satte henne i bilen. Gustaf hade satt nyckeln i låset och skulle just till att köra iväg när en tanke slog honom. Skulle han bli polisanmäld för detta tro, han hade ju trots allt rent brutalt tagit någon annans barn. Tekniskt sätt kunde det räknas som kidnappning och polisen var givetvis redan inkopplad. Dom satt säkerligen bereda vid telefonlinjerna och väntade på att kidnapparen/kidnapparna skulle höra av sig om lösensumman. Vad skulle han göra, när han skulle lämna tillbaka ungen så stod de nog bereda att gripa honom och då skulle han definitivt få sitta i fängelse några år. Gustaf började kallsvettas, han hade inte hört något positivt om att sitta i fängelse. Med beslutsamhet sade han till sig själv: Jag tänker inte sitta i fängelse! Sedan började han tänka: hur dumpar man snabbast och effektivast ett barn utan att bli ertappad? Detta var ju trots allt inte Kina, där dom kunde göra sig av med oönskade barn hur lätt som helst. Nä, här i Sverige skulle vi ju vara mer humana, det gick inte att dumpa ett barn hursomhelst. Av ren desperation försökte han komma på ett sätt att göra sig av med detta oväntade problem.

En idé började formas inne i hans huvud: tänk om han ändå skulle begära lösensumma, det var ju trots allt det förväntade. Dessutom så led han ju ut av pengabrist och han levde i stor fara, alltid rädd för att de skulle komma på knackandes på dörren och kräva sina pengar tillbaka. Gustaf ångrade jämt och ständigt att han hade lånat pengar ut av dom. Han kände nu att det till och med hade varigt smärtfriare att få en prick ut av skattemyndigheterna än att låna pengar ut av några som inte alls följer lagarna som samhället är uppbyggt ut av. De stod över lagen och han kunde inte komma ur den knipan han försatt sig i. För även om han gick till polisen med detta så var hans ord inte trovärdigt. Som ung hade han nämligen gjort mycket dumt och olagligt och det fick han sota för än idag. Varje dag var han tvungen att jobba svart och det gjorde att han knappt fick den sömn och vila som han behövde. Men hellre betala det där lånet så snabbt så möjligt än att de kommer några gånger i månaden och hotar att skada min familj ifall de inte får pengarna.
Jag måste hitta på en bra plan för att kunna kräva lösensumman utan att bli tagen av polisen. Hjärnan gick i högvarv ett bar tag, men sedan formades en utmärkt plan inne i hans huvud: Tänk om jag helt enkelt skulle dra in någon annan i detta och använda honom som syndabock.
Gustaf viste på direkten vem.