Känslorna är så nära nu ångesten ligger hela tiden och lurar på mig det innersta rummet är nära att öppnas

Så nära att jag inte klarar av mera vad händer då jag äter och äter för att trycka tillbaka allt helst ska det vara choklad och socker

Vill inte att min ätstörning ska ta överhanden i mitt liv igen nu när jag satt igång andra hjul som rullar känslan av att det är felet att jag satte igång det det är som gör att jag äter såhär igen

Vet inte hur jag ska hantera det här längre kanske det blir bättre under tiden när jag jobbar med mitt medberoende ?

Men jag känner sån skam och äckel mot mig själv när jag bara slår på mig själv genom att äta och äta kakor och choklad just nu varje dag chokladen har nått lugnande över sig den gör mig lustfylld och tar bort smärtan för en stund

Vad har jag gjort rivit upp slagit på mig tvingat mig själv att stå upp för den jag är och säga nej

Det kompenserar jag med nu att äta och matmissbruka igen skamen dyker om som en svart djävul igen när jag inte kunde stå emot mina impulser igen

Är jag dömd som mina föräldrar precis som deras alkolism är ett missbruk arvet som jag ärvde och svagheten   

Ynkliga jag som inte klarar av lite känslor och gråta mera eller är det vreden som är ångesten och vreden som jag alltid vart så rädd för

Vreden står för undergång misshandel bråk skillsmässa då jag var barn

Så jag tog saken i egna händer och lindra min ångest och vrede med maten så har jag gjort i större delen av mitt liv när jag inte har hållt på med banting av nått slag 

Är jag slav under detta i hela mitt liv

Eller finns det nån väg ur detta ?

Kanske är det så att ätande är bara ett symptom av något

Vad är

Något ???