Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


Och jag älskar dig så mycket att jag bara måste dö.

Och jag slår upp ögonen på morgonen,
Med samma tanke som igår.
Och jag letar efter svaren men jag snubblar
Bara på alla misslyckande,
Och jag är samma person som du vart förälskad i,
Men kemin mellan oss är inte densamma
Som fanns när universumet var fullständig.


Och jag lever med lite hopp att vi bara
Gick sönder under en viss period och att
Vi snart ska repareras och hitta delarna vi en
Gång varit en del av.
Även om klockan går så fort så dagsljus går mot skymning
Idag blir till igår, och 2009 blir till 2010.
Så kommer du vara den enda anledningen
Till att jag letar efter dom små delarna
Som bara måste ha gått sönder under kraschen.
Och dom bara måste kunna repareras igen.





























Och även om jag skulle förvandlas
Till damm som bara skräpar skulle
Jag leta efter delarna vi förlorade.
Bara för att jag älskar dig så att det
Gör så ont att jag bara måste dö
För att få dig att älska mig tillbaks,
Igen.




Fri vers av Sarous
Läst 166 gånger
Publicerad 2009-01-26 17:10



Bookmark and Share


    Nattviol
ja, just så känns det

och det finns nog ingen
som inte känt just detta,
som stått där med blödande hjärta
och undrat om det är möjligt
att det nånstans där i mörkret,
nånstans där i framtiden
finns ett ljus...
(vilket det alltid finns... men det är
en klen tröst just då)

det sista stycket,
det där om att förvandlas till damm,
är mycket talande!
2009-01-26
  > Nästa text
< Föregående

Sarous
Sarous