I samma stund orden
lämnar mitt annars
så väluppfostrade talorgan
famlar bokstäverna i luften
fria att landa på det sätt
du uppfattar dem.

Den här gången
når de inte ens
fram till dig
missuppfattade.

Halvvägs fram
fryser de jävlarna
till is
och dalar
frasande neråt.

Medan jag
i ett desperat försök
slänger mig fram,
sträcker ut tungan,
och vill smälta
bort den
bottenlösa smärtan
jag i ett obevakat
ögonblick
orsakade dig.

Jag hör att jag
säger förlåt inom mig.

Utom mig betyder det
ingenting längre.

Jag orkar inte mer...